Jag har en herrans massa syskon. Två äldre systrar och två yngre bröder.
Det här inlägget tänkte jag dock att skulle handla om enbart en av de, den yngsta lille parveln.
Min yngsta lillebror är 14 år och är världens snällaste. Ni kan verkligen inte ens föreställa er vilken fantastisk person han redan är.

Sedan han var riktigt liten så har han alltid varit bästa kompis med våra äldre grannar.
I Stjärnsund så var han alltid hos Berit och Dicken för att leka, och i Hedemora så hade fram till nyligen en annan liten tant han besökte dagligen för att hjälpa henne med snöskottning och diverse saker. Han fick alltså inte betalt, utan gillade att hänga med henne och hjälpa henne. 
Han kan komma och bara lägga sig i soffan bredvid en under samma filt och mysa. 
Sen är han en riktig jäkel när det kommer till att dra ut på tiden för att slippa lägga sig till sängs på kvällarna genom att sitta och fråga ut mig en massa saker. " Vad är en njursten?", "Vad är det här för muskel?", "Okej, jag har ont i magen. Undersök mig!". Ni fattar. Jag går ju på detta VARJE GÅNG för jag tycker att det är så roligt. 

Han är en riktig sann djurvän dessutom. I somras gick jag efter honom i Stjärnsund när han spankulerade runt över gården som en gammal farbror och började beklaga sig över att pappa inte byggt tillräckligt bra fågelholkar, så han började rusta upp de så att alla fåglar skulle ha det riktigt tryggt och fint. 
Sen har vi ju den där gången han var ute och fiskade med min andra bror, varpå Viktor min yngsta bror, får napp på sitt kastspö. Detta är till en början en glädjens tid, tills han får upp gäddan och inser att det är en liten bebisgädda. Vad händer? Jo, Viktor börja gråta floder eftersom bebisgäddan sitter fast på draget och han vill verkligen inte döda den, så pappa får rycka in för att leta upp grabbarna. Ni hör ju vilken fantastisk person han är. Man kan inget annat än älska honom.
Ikväll har han vunnit skolmästerskapen i ishockey med sin skola, och jag är så stolt över honom. 
 

Kommentera

Publiceras ej