Idag var jag på kontoret för Taxi Kurir där jag jobbade under två terminer, och sa upp mig. 
Jag hinner helt enkelt inte med allting som jag vill, så jag var tvungen. När jag väl slutade jobba där efter sommaren så tyckte jag att det var jätteskönt, men nu när jag kom tillbaka så kände jag att jag faktiskt saknade det. 
Det värsta var att de saknade mig med. De blev sååå glada när jag kom och flera trodde att jag äntligen var tillbaka. 
Den nya chefen försökte muta mig med högre lön och sa att hon hört så mycket gott om mig av de andra kollegorna och att de inte ville förlora mig.
- Hade jag lyckats flörta mig in så pass bra hos letterna alltså? 

Jag trivdes faktiskt jäkligt bra ändå måste jag säga. Jag älskade att sitta och boka sjukresor åt folk nere i Skåne, för de var alltid så jävla roliga. Jag kunde sitta och snacka med gamlingarna skitlänge om vad de gjort under dagen och höra hur de beklagade sig över "dagens samhälle". Så fick man agera vårdguide ibland åt oroliga personer, vilket jag tyckte var jätteroligt. 
Jag jobbade mån-tors 17-22. Det var helt okej, absolut. Men att behöva ha Stockholm t.ex, var ett rent helvete. Om ni bara visste hur otrevliga folk är i telefonen när de är stressade. Det värsta var att de var 10x mer elaka mot mina stackars kollegor eftersom de inte pratar fullt flytande svenska. 

Absolut, jag har förståelse att det är frustrerande att den man försöker boka en bil av inte riktigt förstår, men att säga de sakerna folk kastade ur sig ibland var bara för mycket. 
Det var flera gånger jag också fick höra "Men är du dum i huvudet eller, fattar du inte vad jag säger?!" - Jo det gör jag, jag är född och uppvuxen i Dalarna, men när du mumlar så mycket att man kan tro att du proppat käften full med marshmallows så är det inte så lätt att höra.
Okej det där med marshmallows sa jag kanske inte, men nog har man fått rappa i åt folk att visa lite hyffs minsann. 
 
Vill ni veta något ännu sjukare? Jag hade samma timlön som kirurgerna här i Lettland genom att jobba där. 
Jag tycker faktiskt att det är katastrof. Det är personer som studerat senhårt i ca 12 år, de har forskat och jobbar dygnet runt för att rädda liv, men de får inget för det. 
50kr i timmen för all den mödan, och där sitter jag på Taxi Kurir och pratar lite i telefon som inte kräver någon som helst utbildning mer än att lära sig programmen för att boka. 
Visste ni att de flesta letter har flera jobb? Majoriteten av mina lärare har 3 jobb. Så nästa gång ni klagar över att ni är trötta efter jobbet kan ni tänka på de som packar ihop sina saker och åker till nästa arbetsplats för att påbörja nästa pass.