Just nu är det tungt i skolan. Alla är trötta och nervösa inför state exam, och vi är alla väldigt trött på varandra. Det är väldigt mycket bråk och många visar upp sidor som inte alls uppskattas.
Jag kommer alltid säga exakt som jag tycker, stå upp för folk när andra trycker ner de och helt enkelt inte ta någon skit. Jag har tagit tillräckligt med skit i yngre ålder enbart för att jag stått upp för andra när de själva inte kan försvara sig, och det är jag jävligt stolt över.
Jag är stolt över den jag är, enda skillnaden nu från när jag var yngre är att jag själv inser att de som trycker ner andra är små, små personer som inte kommit lika långt som jag har gjort.
Stå alltid upp för er själva och för vad ni tycker, finns alldeles för många elaka människor där ute som borde veta bättre.
Nu släpper vi det. Idag har vi fått leka med ultraljudsapparaten för att kika på patienters njurar och det var riktigt intressant och kul. Vi har en helt underbar professor den här veckan så jag njuter nästan lite.
Till helgen så vankas min sista helg i Riga och mina tjejkompisar planerar något skoj. Kl 17.00 på fredag ska jag infinna mig hos Johanna och jag är så sjukt taggad!
Nu ska jag gräva ner mig i mina kirurgböcker och lyssna på podcast.
Om två veckor är jag tillbaka på geriatriken igen och jag längtar faktiskt jättemycket efter mina härliga kollegor och gamla goa patienter.
Kram på er!
