linneaeliassons

Imorgon måndag väntas ren teori. Tisdag bjuder på praktiska manipulationer, och onsdag går ut på att jag ska ha en egen patient som jag ska handlägga och presentera. 

Jag är nog mest nervös över morgondagen om jag ska vara ärlig. Vi kommer få frågor som vi ska svara skriftligt på, och vi har fått alla frågor redan, men de är oändligt många. Det är helt omöjligt att kunna alla perfekt. Jag är överlycklig om jag lyckas kunna skriva lite på varje fråga. 

Allt från patologi till neurologi till nefrologi till hematologi till morfologi. Ni fattar, det är jävligt mycket. 

Men åååååh vad glad jag är över att vara tillbaka i fina, älskade Riga igen. Det är så otroligt vackert, särskilt nu när de inte plockat ner allt julpynt för på kvällarna så är man som i en sagovärld. 

För mig så är det en jäkla skillnad nu när jag bor i Uppsala. Alla pratar om hur vackert Uppsala är, men jag ser det inte. Eller så är jag bortskämd efter dessa 6 år i Riga. 

Jag tycker Uppsala är ganska tråkigt faktiskt. Tråkiga, stela hus. Absolut, det händer mycket för studenterna. Men om man inte vill festa med enbart svinpackade 18-åringar, då finns det inte så mycket att välja på helt plötsligt. 

Det händer liksom inte så mycket i Uppsala.

I Riga finns sån fantastisk arkitektur. Det är så majestätiskt med alla stora, vackra byggnader. Men det bästa är nog att det alltid händer så mycket här. Det finns alltid något man kan hitta på. Saker kostar inte så mycket så man har råd att hitta på och göra saker. Så finns det alltid någon ny spännande restaurang man kan prova, eller en ny bar. 

Kanske är det så att jag blir mer aktiv och kreativ i Riga för att hitta på saker. 

Har som mål i år att göra lite mer aktiviteter för att bygga upp en relation till Uppsala, jag ska ju ändå bo där de närmsta åren. 

Iallafall, jag är överlycklig över att vara tillbaka i mitt fina Riga. Nu måste jag fortsätta med plugget, även om hjärnan är mos. Det är ju faktiskt sista dagen innan allt drar igång. 

Nu jävlar kör vi!