linneaeliassons

Eller slog det mig är fel att säga, snarare att det blev så himla påtagligt. 

Klockan ringde 04.40, pendeln går 05.13, jag kommer in på kirurgens läkarkontor 06.40 och ser att i en av våra soffor ligger en kudde och en ihopknölad filt. 

Där har alltså en av kirurgerna sovit inatt. Någon timme enbart såklart. Konstant taggad, redo och på tå för att rycka in för att akut operera någon. 

Istället för att få mysa ner hemma i sitt trygga hem med sin familj, spenderar den personen natten på sjukhuset för att faktiskt verkligen rädda liv, finnas där när andra personer är fragila och rädda. Vi finns där för andra när de verkligen behöver oss, och vi sätter de framför att spendera kvällen hemma med familjen. 

Det är vackert på något sätt. Vi viger våra liv till att finnas där för andra när de är som skörast och som mest rädda och oroliga. 

Vardagar som helger, vi finns där när det händer något. 

Fan vilket fin arbetsplats ändå. Att vara så betydelsefull. Att andra människor lägger sitt liv i våra händer när de är som mest fragila och ensamma. 

Det är stort, ibland överväldigande.

Men det är så fint. Jag trivs så otroligt bra. Många patienter blir säkert oroliga och nervösa när de ser att ens läkare är så pass ung som man ändå är, och jag respekterar det 100%. Men jag tror att har man en god kontakt med sin patient så kan man utveckla den respekt man förtjänar genom att visa sin kunskap. Att dessutom utbilda sig till kirurg och vara den som ska skära i andra personer krävs otroligt mycket arbete för att bygga upp tillit och respekt för att andra ska känna sig lugna och lita på en. 

Idag är det lördag och jag håller på att tillaga pulled pork som stått och gosat sig sedan kl 10 imorse. Några timmar kvar, men oj så gott det kommer bli! 

Hoppas ni har en fin helg. På torsdag åker vi till Riga för min avslutningsceremoni och det kommer bli så kul med en liten minisemester haha. 

Kram på er!